För flera tusen år sedan bosatte sig judarna i Palestina. Där bodde också andra folk bland annat araber. Under romatiden fördrevs judarna från Palestina och spreds över stora delar av världen. Judarna levde under diaspora, ett grekiskt ord som betyder förskingring. De möttes ofta av fientlighet och blev periodvis förföljda.
Vid den här tiden bildades en rörelse som kallas sionism. Den hade som mål att förena alla judar i en stat. Britterna som då kontrollerade Palestina tillät judarna att slå sig ner där, men de fick inte bilda stat. Araberna som bodde i Palestina motsatte sig emellertid den judiska invandringen eftersom judarna bland annat köpte upp palestiniernas jord. Ju fler judar som invandrade desto större blev motsättningarna mellan folkgrupperna. Britterna försökte tillslut hejda strömmen av judar. Judarna i Palestina skapade då gerilla som kämpade inte bara mot palestinierna utan även mot de brittiska myndigheterna.
Detta gjorde att staten Israel bildas för efter andra världskriget när det framkommit att cirka sex miljoner judar dödats ökade kraven på att judarna skulle få en egen stat. Britterna lämnade över frågan till FN som beslutade att Palestina skulle delas upp i två stater, den judiska och arabiska staten. Araberna godkände inte beslutet men trots det blev judarnas stat självständigt 1948 och de kallade staten Israel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar